Luppans

Tog en promenad i regnet idag trots rosslighet, eller egentligen just därför. Kände att jag behövde frisk luft efter en hel dag i sängen. Det är dags för nya rutiner. Inget mysigt och självklart väntar vid veckans slut och det är bara att acceptera det. Känns way too tidigt att börja längta. Acceptans måste vara en av våra bästa överlevnadsinstinkter. Har man accepterat så klarar man sig en bra stund tills man inser att man kan släppa igen. Förlåt jag vet att ni inte fattar någonting men jag skriver det här för mig, som allt annat.

Det var skönt att få luft i lungorna och att röra på kroppen. Tiden går förmodligen lika fort nu som annars men det känns inte så. Timmarna är såå mycket längre.

Blir en hemmadag imogon med så hoppas jag att jag är fit for fight på lördag så jag äääntligen kan få träffa Jonna. Har inte träffat en vän på 8 veckor nu. Sjukt!