Nedgångarna tar jag med storm.

Ett litet tack vore på sin plats. Till himlamakten eller energierna eller mig själv. Jag har en grund att stå på och det är bara en liten plätt under mina fötter. Det är en säker grund som jag snickrat på sedan barnsben och som ibland blir skavd i kanterna men jag har övat på att stå även på ett ben. Jag kan och jag vet att jag kan. När jag har ingenting står jag ändå stadigt kvar.

Jag hade rätt hög feber igår kväll och öronen har börjat värka. Inga goda tecken, men det fixar sig. Det är lite ensamt här i lägenheten i stan. Det är mest tyst och inget badkar finns. Mitt trygga badkar!!! Som jag saknar.. Men med lite musik i högtalarna från Laleh och Så mycket bättre så känns det ändå hemma. 

Igår for jag och mötte Mikaela och så styrde vi kosan mot Mediamarkt och Chilli. Köpte mig en ny kamera och var faktiskt lite glad för den även om den långt ifrån spelar i samma liga som min gamla. Kom hem och skulle lägga den på laddning men upptäcker förfärat att förpackningen är tom!! Snopet! Den var till och med plomberad! Men det är bara småsaker i sammanhanget. Jag glädjs åt allt jag har och ännu inte har men kommer erövra och är en jobbig jävel med fötterna på jorden och självsäkerheten i hjärtat! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0