Beautiful.

Är fortfarande sjuk och ofantligt trött. Och i natt när jag precis höll på att somna var det någon som försökte låsa upp ytterdörren och jag höll på att dö. Snacka om klarvaken på tre röda. Pratade med Damon till efter 03:00 nångång vilket säkert bidragit till dagens trötthet.

Ska försöka ta mig ut för en nypa luft idag. Måste hem och se efter Charlie och Vilma också. Och egentligen skulle jag kikat på kamera men vi får se vad jag orkar. Hälsan kommer först nu.

Nu har det förresten vänt. För bara några dagar sedan sa jag att Damon känns längre och längre bort för var dag som går. Nu har jag börjat längta och insett att dagarna bara blir färre och färre. Vi har passerat halvtid och snart är vi tillsammans igen. Jag kan knappast vänta. Längtar så himla mycket.

Varje gång jag får en bild på honom blir jag så glad och varm i magen och vill visa den för hela världen. Hur gammal var jag nu igen? Just det, 25. Snart kommer jag få tillbringa sex underbara veckor med den här killen och somna bredvid honom varje kväll:


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0