Luppans

Kanske, kanske att penicillinet har börjat verka något. Öronen känns lite bättre och jag vågade mig ut på en liten upplyftande promenad. Så vackert lilla Stockholm är!

Det känns som jag och Damon varit ifrån varandra i själva frånvaron sista två dagarna. Och vad menar jag med det? Jo, han har varit på nån ö vid Barriärrevet och ägnat sig åt spearfishing ett par dagar vilket har betytt total tystnad oss emellan. Faktiskt lite mysigt. Jag har längtat efter honom och nu på eftermiddagen ringde han och var heeelt slut. De hade visst sovit på ön under bar himmel för det var för trångt i båten och så var det en massa glada fåglar som tyckte det var morgon mitt i natten. Sedan hade han kört 6 timmar hela vägen hem.

Sista tiden till jag åker kommer gå såå snabbt. Och fy farao vad inte redo jag är. Det känns som en pina, denna transportsträcka till då jag sitter på första planet. Huuuua.

Nej jag ska försöka få i mig lite middag här. Pengarna är slut så jag får skrapa ihop vad som finns. Har miljoner gram lax i frysen men inte mycket till. Ni får kika på mina promenadbilder så länge.




Och bilden Damon skickade till mig från stranden. Fiint!