Remember me.



Har just sett filmen Remember me. Till en början och till och från var jag irriterad på karaktärerna. Tyckte inte de var trovärdiga, men ändå kände jag med dem hela tiden. Sista tio minuterna tog den andan ur mig och nu sitter jag här helt sprängfylld av känslor. Vilken jäkla film!

Nu vill jag bara ut och leva min egen film!

Jag får liksom inte utlopp för allt inom mig. Jag känner i allt jag gör, allt jag ser, för alla jag träffar. Jag romantiserar och problematiserar. Har alltid känt för mitt eget liv som man känner för många filmer. Sådär nära, intensivt och känslosamt.

Ikväll ska jag se The Bounty hunter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0