Luppans

Jag har så mycket trasigt folk runtomkring mig. Vissa är 50, andra är 25, några är nyss fyllda 40. Vissa vet inte om hur trasiga de är, de skyller på sin omgivning. Även 16-åringar kan både vara och känna sig trasiga, men de lever i alla fall på hoppet om framtiden. Att det ska bli bättre, med tiden. Om det ändå funkade så.

Jag tror att vi är alltför många som missat vad det handlar om. Jag är inte säker på att jag vet vilken sanningen är men jag tror mig i alla fall ha rätt bra koll på vad den inte handlar om.

Det handlar inte om var du bor eller ens om hur du bor. Finast hem vinner inte. Lyckligaste syskonrelationen vinner inte. Coolaste gitarren handlar det inte om. Flest och bäst vänner handlar det inte om. Det är inte det där med att kunna tala inför grupp. Kvickast och med flest skämt vinner inte. Det handlar inte om att  springa milen på 34 minuter. Inte om att bilda familj. Inte om att ha en "hel" barndom. Att gå ner 10 kg handlar det inte om. Inte heller att prestera i faktisk materia som visar hur långt du har kommit i livet.

Det handlar inte om att hålla fasaden uppe utåt. Det handlar inte om att hålla sig innanför ramarna. Inte heller utanför, extremism. Det handlar inte om att le vart än du går. Det handlar inte om att leverera dag efter dag efter dag utan slut. Det handlar inte om att anpassa sig. Att gå sin egen väg till varje pris, handlar det inte om.

Känner ni igen den där känslan som man kan få av en annan människa, när det liksom bara känns bra? När man kan prata och lyssna utan betänklighet? När man duger utan applåder eller stjärnor? Utan utmärkelser. När man bara vet ändå att det är just vad man gör. Duger. Det är det det handlar om. Och det är då det börjar. Det är då du kan njuta av ett fint hem, det är då du kan leverera. Det är då just din energi blir värd någonting. Varför?

Jo för det är precis då du kan ge och ge av din energi till andra utan att den för den skull blir mindre. Det är det det handlar om. Att ge utan att veta att man gör det. Att kunna sprida och ta emot energi utan att det läggs någon vikt vid det. Även om det väger mer än något annat.

Jag älskar att känna att jag får kraft ifrån människor. Allltför ofta går det mig obemärkt förbi. Men energin suger jag åt mig, och försöker så gott jag kan leverera vidare. Till någon som behöver den ännu mer. Och när jag får ge, då känner jag hur jag fylls ännu mer av någonting som måste ges vidare. Och den spiralen vill jag aldrig komma ur.

Men ibland, ibland ser jag precis vilka de där människorna är som fyller på med just det där jag behöver för att kunna ge vidare.

Ikväll var det du Anna.