Luppans

Äntligen har jag kommit igång med löpningen igen. Men det är fortfarande sådär sjukt jobbigt. Idag när jag kom hem så var jag alldeles yr och kräkkänslorna var inte långt borta. Låter inte bra men jag har allt under kontroll. Jag springer inte ihjäl mig, men jag tar ut mig. Och jag har vilodagar. Ska bli så spännande att se om det även ger resultat som s y n s på kroppen. Inte bara konditionsmässigt alltså även om psykiska hälsan är viktigare än den fysiska.

Det är så häftigt att känna att man kan springa längre och längre och hålla ett liite högre tempo för varje gång. Jag ser mig som helt otränad och de här första dagarna av löpning är riktigt, riktigt tuffa. Jag vet att det finns ett mål men i nuläget vet jag inte var det är och den tanken är rätt befriande. Allt jag vet är att jag ska framåt.

Jag mår så mycket bättre av det här. Det stärker inte bara min kropp utan även min självkänsla och mitt självförtroende. Jag kan också!