Luppans

Igår blev allting pannkaka för att några samvetslösa människor valde att gör min moped till sin. Jag grät i stort sett hela dagen och var fruktansvärt ledsen. Fruktansvärt. Jag vet att en moped bara är en materiell sak i sig, men för mig är den så mycket mer. Den gör att jag vågar röra mig ute på kvällarna och en otrolig frihet över huvudtaget. Den är min bil och så mycket mer.

Skulle egentligen packa och handla det sista inför resan till.. Ja gissa vart ni.. =) Men så blev det inte. Jag grät som sagt mest. Vid 21 torkade jag tårarna för 12:e gången och började så sakteliga packa. Höll på i flera timmar. La mig vid 1 och låg sedan vaken i flera timmar. Kunde inte somna. Lyssnade efter min moped. Nån del i mig önskade och hoppades att de som tog den skulle ångra sig och ställa tillbaka den. Men icke. Imorse ringde klockan vid halv fem. Upp och duscha och ge sig av med Calle & Lill-amore. På nya äventyr och liksom glömma det där med mopeden för en stund. Mer om det snart..