Luppans

Hahaha, vilken underbar kväll. Direkt efter jobbet for jag mot stan där för en gångs skull jag fick vänta och jag gjorde det med ett leende på läpparna. Jag hade det med i beräkningen. Jag väntar aldrig på någon men vilken känsla det var. Med flit var jag på plats tjugo minuter innan avtalad tid.

In på Vapiano i Gamla stan kom den finaste gravida tjejen jag sett, Jonna. Blev varm i magen när jag såg henne. Så många dagar och veckor sedan sist men det kändes som igår. Jag tycker nästan det är lite läskigt. Det är få människor jag faktiskt vågar öppna mig för. Jag säger inte att jag är någon annan annars, men bara vissa vågar jag vara hela jag inför. Jonna är en av dem.

Men så tänker jag ibland: Hur väl syns min olycka? Hur väl syns mitt tunga hjärta? Jag vill ju inte visa. Ser någon är det helt okej men jag vill inte själv öppna dörren in dit till det mörka. Med Jonna känns det så. Som att hon ser utan att jag behöver visa henne dit. 

Jag vill inte betunga någon. Man bryr sig inte om andras olycka. Och jag vill inte att andra ser sorg eller olycka som en del av mig. Även om det är just vad det är. En del. Absolut ingen helhet. Min sorg kommer gå över en dag. Eller möjligen ligga som en liten, liten rot som växer sig starkare men till något positivt. Nere vid roten kanske det alltid är mörkt men vad den kommer med är ljust och fint. Man kan se det som en växt. Nere vid roten är det såklart mörkt, men med lite näring och omvårdnad kanske det till slut bildas en stjälk som i sin tur för med sig knoppar och blommor. Deep talk? Well, that's me!

Hur som haver, det har varit en så jäkla mysig kväll! Massa prat och såå god mat. Först åt jag en Toscanapizza med kryddstark korv, färska hackade tomater i nån dressing och med massa färska kryddor och mozarella. Till efterrätt åt jag en farligt god chokladmousse med färska jordgubbar och Mascarponegrädde. Mums!!

Fan vad du berör mig Jonna!!