Celebration.

För sju år sedan gjorde min dåvarande pojkvän slut med mig och hela min värld rasade. Så där ordentligt och hjärtat slets i tusen miljoner bitar. Samtidigt blev en annan tjej i min klass hjärtekrossad ordentligt och vi satt på varsit klippblock vid vattnet och riktigt kände hur livet rann ur oss. Vi var döende.

För sju år sedan rev det i kroppen och vi njöt inte det minsta av det fina vårvädret utan räknade sekundrarna som blev fler och fler ifrån våra då älskade.

Varje år har vi gått tillbaka till den där platsen men inte för att sörja utan för att glädjas åt att vi blivit starkare och tryggare i oss själva. Vi har hittat de små skärvorna av våra hjärtan och idag var vi där för 7:e gången. Sju år är en lång, lång tid och vi har hunnit med nya hjärtesorger och lyckorus.

Idag var en helt underbar dag och vi ville aldrig gå därifrån.














Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0